verb holkade holkat
holk·ar●ofta fast sammansättn., seurholka
göra hål eller fördjupning i eller genom
NollJFRcohyponymgröpa
holka ur en trädstam○äv. bildligtgöra mindre slagkraftig
lagen om anställningstrygghet håller på att holkas urholka ur ngtsedan ca 1740sv. dial. holka (ur); bildn. till hål
Subst.:vbid1-380457urholkande,
vbid2-380457urholkning